Måndag 22 November

Hej på er!

Idag fyller den äldsta av pojkarna år. Så två födelsedagar en vecka emellan. Ett stort kalas väntar till helgen, så det blir väldigt roligt! Det är så himla roligt att den yngsta som är 2 år, nu har börjat att kalla på mig. Han har sagt Lisa två gånger tidigare, men det har man verkligen fått dragit ur honom. Så för det mesta har han bara sagt "eh" då han menar mig. Men nu dom senaste dagarna har han börjat att säga något annat till mig, varken Lisa eller Eh. Nu heter jag Anja helt plötsligt. Men jag tycker att det är så himla roligt och gulligt! Jag sa ju trots allt maja till min farmor då jag var liten. Så jag är bara glad att han säger något annat än "Eh".

Idag var han väldigt svår att få att sova! Det tog mig en timme och jag var väldigt nära på att ge upp. Eftersom han lärt sig att klättra ur så är det mycket roligare. Men jag sa till honom innan att om han kliver ut kommer jag att stoppa tillbaka honom om han gör det. Så jag stod bakom dörren och tittade och väntade. Självklart började han att klättra ur, dom första gångerna som jag stoppade tillbaka honom sa han inte så mycket och mest skrattade. Sedan tillslut började han att gråta och skrika. Elaka jag tänkte att desto mer han gråter desto tröttare kommer han att bli.

Men efter någon minut tog jag upp honom och han somnade mot min axel. Tur tänkte jag, men varje gång som jag försökte att stoppa tillbaka honom på sängen vaknade han till och började gråta. Efter 5 försök fick jag nog. Så jag stoppade tillbaka honom i hans spjälsäng och sa att nu får du sova själv. Också ställde jag mig bakom dörren igen för att se hur det gick.

Så samma sak där igen. Stoppade in honom och denna gång blev han riktigt irriterad. Men jag tänkte att eftersom han redan var så trött borde han ju faktiskt somna efter lite tårar. Men icke, så det blev att ta upp honom igen. Denna gång var han lite mer klarvaken och i samma stund kom Claire och brodern hem. Så lite mer pigg blev han. Men jag sa till honom att nu ska vi sova. Efter ca 15 min hade han somnat på min axel igen. Så denna gång tänkte jag att jag ska vänta så att han sovit ett bra tag innan jag lade ner honom. Och denna gången fungerade det. En timme hade där flugit iväg. Jag kan säga att jag var väldigt glad att fått honom att somna igen. Han var dessutom lite trött under fikat och somnade i matstolen efter att ätit en banan. En riktigt plömsig en!

Nej, nu har jag skrivit bra mycket! Inget intressant egentligen, men det är inte så mycket annat som händer just nu. Imorgon hoppas jag på att kunna åka och fixa körkortet och även åka till ett college. Håll tummarna är ni snälla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0