Igår kväll började jag lite smått att packa. Det är ganska roligt att jag säger smått, då jag egentligen borde packa i massor! Dagarna verkligen springer iväg, och idag blir det ännu fler hejdå, eller egentligen är det inte hejdå. Utan see you later! Jag får helt enkelt tänka så. Tiden går så otroligt fort. Det här ska inte vara något sorg inlägg över att jag är ledsen för att fara. För det är jag verkligen inte, utan det känns bara jobbigt att behöva säga "see you later".

Men jag ser verkligen fram emot att få träffa familjen och äntligen få komma till USA. Men som sagt känns det tungt att lämna alla. Speciellt en underbar kille som jag lärt känna dom senaste 2 månaderna. Jag trodde inte att jag skulle känna såhär efter så pass kort tid, så detta gör det hela jobbigare. Och det är ju bra typiskt mig att behöva sätta mig i såna här situationer, men jag ångrar inget. Jag skulle göra om det hela igen utan att tveka!