Jag känner mig verkligen på ett jättekonstigt humör idag. Det kan ha att göra med att jag idag fick veta att den tjej som kom hit samtidigt som mig, är nu i rematch efter att ha varit här i snart 5 månader. Det var hennes familj som inte kände att det fungerade. Och jag tycker verkligen synd om henne och jag har verkligen tänkt hur det ska kännas för henne. Hon har ju fått sitt liv här. Fått vänner och börjat i skola och sedan efter så pass lång tid nu inte har någon familj. Så från och med att man kommer in i rematch har man 2 veckor på sig att hitta en annan familj, vilket inte alls är lång tid. Och hittar man ingen familj får man helt enkelt åka hem.

Jag har tänkt mig hur jag skulle känna mig i hennes situation och det skulle verkligen inte vara roligt. Helt plötsligt inte ha någonting alls, kompisar som man nu blivit van att träffa finns längre inte där. Självklart kan man träffas sen, men det är ju absolut inte samma sak. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att behöva komma i den situationen, men man vet aldrig. Som det känns nu så känner jag inte att det kommer att hända, men vem vet!? Hon har nu bara 4 dagar kvar tills hennes tid går ut. Jag kan verkligen inte sluta att tänka på det, det har liksom fastnat där. För efter 5 månader tror man ju att man är kvar här och att ingen kommer att skicka hem en. Nej, jag kan inte låta bli att bli påverkad av det! Så himla svårt att förklara!